Saknaden kommer aldrig att försvinna !
Sova tidigt skulle jag göra, men det gick inte så bra ! Sitter här i mitt rum nu och tänker på alla i min närhet jag har förlorat. Sitter och lyssnar på Simon and Garfunkels - Bridge over Troubled Water som spelades på Josephines begravning var även inne och läste i Kristins föräldrars blogg alldelses nyss, det har gått mer än 5 år sen Kristin försvann från jorden. Kristin var inte någon jag kände särskilt bra, men jag visste vem hon var. När jag skulle prova på basket så var hon där och tränade, och var den som först pratade med mig och fick mig att känna mig välkommen. En riktig solstråle var hon. När jag satt och läste i deras blogg så började jag tänka på min älskade Josephine. Jag saknar henne så sjukt mycket fortfarande, det har nu gått 1 år och 7 månader sen Josephine togs ifrån oss men saknaden är lika stor nu som då. Det känns som om det var igår hon togs ifrån oss, jag kan inte förstå att tiden går så snabbt. Häromdagen så kom jag och tänka på något min skolkutator sa till mig på skolavslutningen. Hon sa Nathalie, tårarna kommer ta slut så småningom och de glada minnena av Josephine kommer att finnas på din näthinna istället. Men så är det inte ! De glada minnena av Josephine finns på min näthinna men tårarna har inte slutat, och de kommer de aldrig att göra ! Så länge jag finns kommer mina tårar att rinna för Josephine. Det är helt ofattbart fortfarande att det har hänt. Hade hon varit i livet nu skulle hon snart börja andra året på gymnasiet. Gymnasiet var något vi pratade mycket om innan hon försvann. Hon pratade om en ny linje som skulle komma på Tumba Gymnasium med europa inriktning och ville söka dit. Men så blev det aldrig, den smarta, fina, snälla, underbara tjejen som aldrig hade gjort någon illa under sina 15, nästan 16 år. Om lite mer än 6 månader skulle du ha fyllt 18 år mitt hjärta. Jag frågar gud varje dag varför just dig, varför skulle just du försvinna från jorden. Men det antar jag att alla som förlorar någon i sin närhet frågar gud och sig själva. Men du hade inte ens blivit vuxen, du var ett barn ! Men på din korta tid här på jorden hann du med att sprida så mycket kärlek och glädje runt dig. Du var verkligen underbar Josephine ! Men jag antar att allt har en mening, på något sätt var det inte meningen att du skulle få stanna kvar längre hos oss. Du är garanterat den finaste ängeln uppe i himlen hos gud. Jag ångrar mig varje dag att jag inte gick på din begravning och sa ett sista hej då, men jag orkade verkligen inte med det. Jag kommer aldrig att säga ett sista hej då till dig du lever kvar i våra hjärtan, så länge du gör det finns du alltid kvar hos oss och jag lovar dig i mitt hjärta kommer du alltid finnas! Platsen du har där är bara din och det kommer den alltid att vara. Quem dii diligunt, adolescens moritur- den gudarna älskar dör ung.
Jag saknar dig och kommer aldrig att glömma dig min älskade vän ! Du finns i mitt hjärta och i mina tankar hela tiden, JAG ÄLSKAR DIG !
