Nathalie Dahlin

Josephine är och kommer alltid vara en av mina bästa vänner. Josephine försvann från denna jord den 19 december 2006 och kommer aldrig att komma tillbaka. Jag önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden och få en chans att ändra på allt. Men det kommer aldrig att hända. Jag har fortfarande inte förstått vad som hänt och kommer nog aldrig riktigt att göra det. Alla säger till mig varje dag hela tiden det kommer bli bättre men det kommer aldrig bli bättre. Livet kommer aldrig mer vara detsamma. Pratade med dig Jossan på kvällen innan det hände. Du var så glad och levande, vi pratade om Nyårsafton som vi skulle spendera tillsammans med våra familjer som vi gjort de senaste , hm vad är det 14 åren. Kommer du ihåg nyårsafton 2003/2004, när din mamma gick runt och skrev på snön på alla bilrutor  "Leffe was here 03/04" och sen på våran bil "Here livs Leffe". Vi dog verkligen av skratt. Kommer aldrig glömma ditt skratt. Hör det i mitt huvud hela tiden gumman. Och båtbryggan hemma hos er. Din pappa går ut på isen för han tror att dörren är låst och säger "var försiktiga", så tar du i dörren och den går upp direkt. :) hans min glömmer man inte i första taget. Gumman kommer aldrig att glömma våran tid tillsammans. Vill bara egentligen göra slut på mitt sörjande och göra dig sällskap i himlen. Vaknar varje morgon och tror att jag har drömt om allt sammans, men sen så ser jag fotot av dig stå där på mitt lilla bord i mitt rum med ljuset brevid och inser då att det är en verklighet att du inte lever här på jorden med oss andra längre. Att åka förbi platsen där det hände är så hemskt. Känslan av en kniv i hjärtat kommer alltid upp. Stannar alltid till där när jag passerar och pratar med dig . Hoppas att du hör det. Jag saknar dig så Jossan. Varför just du Josephine, du som jämt var så glad och gjorde alla runt om kring dig glada. Men gud ville väl helt enkelt ha tillbaka sin underbara ängel. Jag vill också be dig om förlåtelse Jossan, för att jag inte kom till din begravning. Orkade verkligen inte men ångrar mig nu i efterhand. Men vet med mig att jag inte hade klarat av att se kistan där framme, och veta att det var du som låg i den. Känns så konstigt att träffa din familj nu. Umgås med dem och de är bara 3 stycken som kommer. När dem var här på middag förut så dukade jag fram på bordet för 8 personer så kommer mamma och säger till mig "Nathalie, vi är bara 7 stycken som ska äta nu", jag saknar dig kom tillbaka nu snälla. Låt mig vakna upp i morgon bitti och allt ha varit en stor hemsk mardröm. Stenen vid din grav är så fin gumman, det värmer verkligen mitt häjrta och själ att se hur många som bryr sig om dig och saknar dig. Sitter på mitt rum nu och skriver till dig. Har även ljuset vid din bild tänt. Tårarna rinner från mina ögon ner på kinderna och bildar små blöta fläckar på mina byxor. Varje dag jag är på väg till skolan så åker jag förbi platsen med tåget. Börjar alltid gråta då. Vill inte, Kan inte förstå att det var där, platsen där min vän Josephine blev påkörd, platsen där allt hände. Hoppas du har det bra där uppe i himlen, på ditt lilla moln. Jag vet att du alltid vakar över oss på jorden. Men vill bara få en till chans att förändra ödet och historian. Vi ses i nangijala hjärtat. GUD, ta hand om våran älskade Josephine nu.Kan bara inte sluta tänka på dig för en sekund Jossan, det är helt omöjligt. Varje gång jag gör något så tänker jag- detta kommer aldrig Jossan mer göra här på jorden, varje gång jag andas tänker jag detta kommer Jossan inte heller göra mer här på jorden. men sen kommer jag på mig själv och löftet jag gett dig Jossan. Allt jag gör, gör jag för dig. Tittat på gamla bilder idag, bilder från nyårsaftnar vi haft tillsammans sommar bilder tillsammans. Saknar dig så mycket verkligen. Har ett stort, jätte stort hål inom mig. Men även en brinnande låga inuti mitt hjärta. en låga som brinner för dig josephine. du lever kvar i mitt hjärta. det slår för dig, och det kommer det att göra tills den dagen då jag gör dig sällskap i himlen. Längtar så oändligt mycket till den dagen kommer. Vill bara få en dag till, en endaste dag. Gud kan du inte låta Josephine få komma ner hit till jorden, till mig så vi kan få en bara en dag till. Skulle verkligen kunna göra allt och då menar jag verkligen ALLT för att få den chansen. En dag med dig jossan, eller egentligen bara en sista chans att säga hej då. det skulle vara så mycket värt för mig, att få en sista chans att få krama om dig och säga hej då. nu pratade vi ju med varandra kvällen innan på msn, så glad du var verkligen. snart julafton och nyårsafton då vi skulle vara tillsammans. Nu kommer det aldrig aldrig mer vara särskilt roligt att fira nyårsafton igen och veta att man aldrig mer kommer få göra det tillsammans med dig. Men minnena lever kvar hjärtat, dem kommer alltid leva kvar inuti mig och även i dig. Hoppas du sitter där uppe i himlen och tänker tillbaka på alla våra minnen och skrattar åt allt det roliga vi varit med om tillsammans. Tänkte även idag på den dagen då allt hände, kommer aldrig någonsin kunna glömma den dagen.. hade varit på hammarby-H43 Lund i eriksdalshallen med några vänner hade haft det så roligt verkligen. sen så kommer mamma och pappa och hämtar mig. Jag sätter mig i bilen jätte glad och säger Hej :D. så säger dem till mig det har hänt något. och då svarar jag som vanligt: - vad har jag gjort ? ;D så säger dem nej, det har varit en bilolycka och jag svarar med  vem har dött? Tänkte på min farmor och farfar, mormor, kusinerna, faster katta, farbror jörgen, moster bettan och många fler, inte en tanke gick till dig. kunde inte ens tro att något sånt skulle hända dig. Började direkt stor gråta, kunde inte tro att min mamma och pappa precis berättat för mig att min äldsta och bästabarndoms vän hade blivit på körd och dött. Grät hela vägen hem från eriksdalshallen. höll mamma i handen mesta delen av tiden. sen kommer vi in i tullinge och åker väldigt sakta förbi övergångsstället vid backen ner till hamringe. jag börjar gråta ännu mer. kunde inte tro vad som hänt. men där i mitten av övergångsstället står massa tända ljus och fina saker. det var så fint och värmande i hjärtat att se hur många som bryr sig om dig. kan fortfarande inte nu lite mer än 1 år efter din bortgång förstå vad som har hänt. du betydde så mycket för mig när du var i livet och du betyder lika mycket nu med.Har lyssnat väldigt mycket på en mycket speciell låt det senaste dygnet, den låten är Time to say goodbye med sarah brightman. den låten är väldigt speciell för den spelades på min pappas morfars begravning den 16/2-2007.
Lyssnat på den låten mycket för att när den spelades på reinos begravning kändes den bra, för det var tid att säga hej då till honom. han hade levt ett väldigt långt och bra liv. han hann uppleva så väldigt mycket. som tex han hann vara med och strida för finland i andra världskriget, han hann få barn, barnbarn och även barnbarnsbarn. Men Josephine det var verkligen inte time to say goodbye till henne, vad hann hon?! okej hon hann med väldigt mycket under sin korta men effektiva tid här bland oss på jorden. men tänk på allt hon inte hann.
VARFÖR GUD?! VARFÖR JOSEPHINE AV ALLA MÄNNISKOR?! HON VAR JU BARA 15 ÅR!
varför ska livet behöva vara så jälva orättvist?! Jaha nu kommer tårarna igen. kan aldrig lyckas hålla tillbaka dem. Men alla säger till mig att det är bra att gråta om man vill gråta. och jag vill gråta, eller egentligen inte. vill ha dig här gumman, här på jorden bland oss alla, men nu går inte det så då vill jag gråta. gråta och hoppas på att vakna upp ur drömmen. kan inte förstå att det aldrig kommer att hända. fortsätter hoppas.

Time to say goodbye.
Paesi che non ho mai
veduto e vissuto con te,
adesso sì li vivrò.
Con te partirò
su navi per mari
che, io lo so,
no, no, non esistono più,
it's time to say goodbye.